ARKIVERADE objekt

Arkiverat objekt nr 45.

Hade den stora äran att få måla av Margareta B häromdagen.
Hon sitter i något slags kyrkoråd, tror jag.
Sa att hennes mål i livet var att få tyst på Gud.

Jag sa lycka till.
Hon skrattade och klädde av sig.

Arkiverat objekt nr: 4

“Bonden sa att hästen alltid vet först.”
När vädret skiftar, när en människa går sönder, när marken fryser.
Han lutade sig mot henne och lät sig läsas som en almanacka.

Jag noterade. Stor sol, liten sol, inga moln på himmelen.

Arkiverat objekt nr: 31

“Boxaren dök upp varje morgon före öppning.”
Med handskar, med häst, med en märklig beslutsamhet.
Han påstod att isvattnet gav honom längre räckvidd.
Ingen protesterade. Hästen nickade.
Jag noterade. Ner för räkning, uppe på 4

Arkiverat objekt nr: 47

Mamma kom i dag. Måla av mej skrek hon, porträttet skall in i vita arkivet. Det brådskar, jag känner änglarnas vingslag ovanför mitt huvud. Och ett jävla tjat och tjatter.

Arkiverat objekt nr 97

Han red genom stormens öga tills den bedarrande släppte taget

Hästen kom efteråt, långt långt efteråt

Jag noterade:
“Oväder i fel riktning. Ryttare: oförklarligt vid gott mod.”

Arkiverat objekt nr. 148

Vivvi.
En gång en älskad. Alltid älskad

Hon bar sin övertygelse som andra bar kläder.
Självklart. Nött. Ofrånkomligt.
Karlsson lärde sig tidigt att man inte går bredvid sådana människor.
Man går efter, eller inte alls.

Hon är borta nu.
Men vissa lämnar inte tomrum.
De lämnar riktning.

RIP Vivvi.

Jag noterade. Taratam taratamtamtam

Arkiverat objekt nr 194

De möts här ibland, figurerna jag minns.
Värmen de saknar finns visst bara i det kalla.
Kallbadets märkliga logik.
Jag noterade. Fastfrusna drömmar i tankarnas trädgård. Ge mej en Cadillac föfan.

Arkiverat objekt nr: 12

Hon talade med en röst som inte riktigt passade till ansiktet.
Det lät som om orden hade varit ute i kylan för länge.

Jag skrev:
“Slitage i uttryck. Funktion kvar.”

Arkiverat objekt nr 34

Det var svårt att avgöra vem som hörde till vem.
De stod nära, men inte riktigt tillsammans.

Jag frågade om de ville bli registrerade.
Ingen svarade.
Djurögat såg förbi mig, människan såg förbi sig själv.

Jag skrev bara:
“Flera närvarande. Oklart antal och så målade jag

Arkiverat objekt nr 97

Han red genom stormens öga tills den bedarrande släppte taget

Hästen kom efteråt, långt långt efteråt

Jag noterade:
“Oväder i fel riktning. Ryttare: oförklarligt vid gott mod.”

Arkiverat objekt nr 24

Han blinkade långsamt när jag bad honom hålla sig stilla.
“Jag är nästan alltid stilla,” sa han.

Jag trodde honom.
Det var något i hans axlar som såg tränat i att vänta.